You don't have to sit around Complaining 'bout the way your life has wound up Think of all the time you waste And time's a precious thing to let go by.....
....halloween.. kvällen för scary monsters and freaky freaks.. en av mina favorithelger.. vad är inte bättre än popcorn och scary movies om man törs se dom.. vilket jag törs.. ibland.. nästan.. men gamla godingar funkar bra... ibland.. oftast. typ omen, huset som gud glömde, the shining.. (inte alls), scream.. kind of. ikväll blir det inte mkt till scary movies, ngn liten kanske uppe i örträsk. definitivt inga popcorn. sista födan före 2000 hrs sen bara vätska fram till 2200 hrs.
slavade igår för middagen lördag, med pajer och gryta och vad allt det kan vara. slavat idag med kalkon och packning och så jkla slut nu. vila, duscha och sen middag. last supper.. 10cc.. da vinci... och många fler än så.. sista måltiden..
...nu börjar det driva på i ängsligheten min. jag har aldrig ngnsin varit med om en planerad op och nu ska det ske. måndag 0800hrs inställelse lycksele lassarett. men vad jag förstått av vänner och förstå-sig-påare, ett bra och sammansvetsat gäng som vet hur en skalpell och sutur ska dansa och sy i människokroppen. mao MIN människokropp.
sitter och läser en block skriven av mannen i mina hemtrakter, kecke. han berättar om sin resa från beslut om remiss till dagens dag. på ngt sätt blir min resa lättare att hantera när jag läser hans ord. även katarina finns i tankarna och hur peppande hon är. dom är båda två såna människor som man uppfattar som glada, postiva och som ngr som verkligen bjuder på sig själv. hjärtavarma.
nu blir det virrigt.. men det är få tankar de sista veckorna som har varit ngt annat än just virriga. lika väl att avrunda inlägget med ngt.. ja vad.. musica kanske?
to stop hating.. everyone that's different.. och extraordinär.
sakta men säkert så blir dagarna färre framför mig. timmarna trängre med tankar och funderingar om vad som ska förändras och ske. samtidigt har jag en olustig känsla i kroppen som jag inte riktigt vet vad jag ska koppla det till.. den som lever får se som man säger.
just waiting for the world to change.. wanna wait with me.. !?
i dag om en vecka ska jag inställa mig på lycksele lasarett. 0800 hrs. tiden känns som den rinner iväg och står fullständigt stilla. befinner mig i en bubbla av glas som är semi-klar. jag ser nästan ut men inte riktigt. många tankar som far runt i huvudet, tankar jag inte får riktigt grepp om. blir en musik dag idag.. snart börjar en annan dag.
....i feel it in my toes.. det bara pirrar och kittlas. känns overkligt och ändå så verkligt. så nära men allt för långt bort. men snart är det bortgjort och jag har ingen aning vad jag har att förvänta mig. hur kommer jag att känna mig, vad kommer att förändras, vad förblir detsamma? hur kommer det att bli. levt i en ogenomskinlig glasbubbla omedveten om vad som har hänt runt omkring i princip. på ngt vis har det påmint om att vänta barn. det första, när det var första gången man gick igenom alla känslor som havandeskap medför. snart.. t-10 igen.
besök torsdag i lycksele, provtagning, mätning av olika slag, genomgång. pre-op klar.. nu väntar bara op-dagen. inställelse den 1 november kl 0800. skrubbad och ren ska jag vara när jag anländer för att skrubbas igen. hjärnan, kroppen, känslorna börjar greppa på riktigt vad det handlar om. nu är det ingen återvändo och snart vet alla det. en helt ny värld. men ändå inte så olik bara mindre.
fläskiga funderationer:
förstår inte riktigt det logiska i bussarnas bilbälten. vi ska alla vara bältade i bussen men få människor passar in i bältbilden som busstillverkarna verkar ha.
flygplansstolar. problemet med de nedfällbara borden. en del funkar mkt bra andra vilar på den stora kullen av mage som tar plats framför en överviktig. men många bälten däremot räcker otroligt bra till i de flesta flygplansstolar.
känns som gott med kiss nu.. if u know what i mean.. calling dr. love
....timmarna blir färre. pre-op rusar fram emot mig. torsdag lycksele 10.30, fastande endast med osötad dryck i magen, ska jag möta upp med de personer som kommer att påverka mitt liv på ett mkt dramatiskt sätt. motsträvigt har jag gått med på det och nu vill jag bara att det ska vara på g-datum. vilket också är bestämt. den första november.
min mage känns stressig, orolig, förväntansfull, pirrig, fjärilskoloniliknande. onsdag knyter jag på mig skrillorna, 1 november är det till att kliva ut på isen och invänta nedsläpp för den ultimata matchen.
som sagt pirrigt.. ok.. nu tar vi dom ...nu tar vi dom..
